PROJEKTARBETE

Jag går sista året på gymnasiet vilket innebär att jag har projektarbete som tar all min tid, eller ja det känns så iallafall.
Jag valde först att jobba tillsammans med några kompisar. Vi skulle baka, sälja och ge pengarna till cancerfonden. Men jag kände aldrig att jag riktigt ville göra det så jag bytte i slutet av sommaren. Jag valde att arbeta själv och göra något jag alltid drömt om, få hjälpa människor som verkligen behöver det och att få göra det med musik är ett stor plus för musik har hjälpt mig att må bättre i vissa lägen.

Att göra konserten i hemorten Nöbbele var det ingen tvekan om redan från början och nu är datumet spikat. Den 28 april slår vi upp portarna till sockenstugan och intar scenen.
Det är jag, ett litet band, en kör och vår kantor som ska hjälpa till att förgylla kvällen.

Men vilken tid det tar. Jag har arbetat med detta sen i augusti och har långt, långt kvar!
Min tidsplan är lång men varje dag händer det något nytt som gör att man kan klättra upp en pinne på stegen. Alla låtarna är spikade och jag har valt enbart från hjärtat och givetvis tänkt på budskapen i varje låt.
Några låtar jag ska ha med:
Heal the world, We are the world, True colours, You´ve got a friend, Esmeraldas bön och Imagine.

Min faster jobbar på en organisation som heter SOFIA och de jobbar i Sydafrika och Indien bland annat och det var mellan dessa ställen jag valde. Från början var jag fast besluten att ge pengarna till något barnhem i Afrika. Jag vet inte varför jag var så insnöad på Afrika men det är nog just därför att jag älskar det landet och jag vet att många där har det väldigt jobbigt och det skulle vara en dröm att få hjälpa barn där. Men så ändrades planerna och jag funderade mer på att välja Indien för att min faster jobbar med det projektet och vi ska åka dit. Efter att ha ställt mig själv frågan om folk skulle lägga pengar på att plantera träd hellre än att hjälpa barn så var jag fast besluten om att välja barnen.
Det känns så dumt att behöva välja vilka man ska hjälpa och hade jag kunnat hade jag valt varenda land där det finns folk som lider. Min faster visade mig ett ställe som heter Siabhanbili och där ligger ett barnhem med barn som mist sina föräldrar i HIV eller AIDS eller har det själva. Jag vet att jag inte kan hjälpa dessa barnen ur deras helvete men jag kan göra deras tid på jorden en gnutta bättre. Vi har mailat Vidar som är huvudansvarig för Afrikaprojektet och han blev mer än positiv till att jag ville hjälpa dem.

Så nu sitter jag och mailar hit och dit till folk som jag ska få information av. En föreläsning i Järna är bokad på påsklovet och då kommer jag få chansen att träffa Mahlubi, en kille från Sydafrika som varit på barnhemmet flera gånger.
Bilder ska framkallas och affisch ska fixas och tiden den rinner på i en väldig takt.

Att få göra en så otroligt viktig grej som att hjälpa till sporrar mig otroligt och gör att jag vill fortsätta. Jag vet att jag kommer göra detta flera gånger och ett projekt är i full planering redan nu.

Det finns inget finare än att hjälpa andra om ni frågar mig!