Det är tufft att ligga uppe i sängen när Albin ligger nere och gnyr och har ont. Men jag kan inte göra mer än vi gjort och det är bara att hålla tummarna att benet blir bra snart igen! Vår lilla fina Albin, man kan inte tänka sig en gosigare hund med sådan personlighet. Det strålar om honom i vanliga fall men nu ligger han bara där nere och skriker av smärta. Med tårar i ögonen skriver jag detta. Känner mig så otillräcklig. Många som tänker "men det är ju bara en hund". Men för oss är det vår lilla bebis som följer med oss vart vi än går. Varje morgon möter han mig i trappan och viftar på svansen och slickar en godmorgon haha. När man är på toa sitter han utanför och väntar på att man ska komma ut och gosa. Han är alltid glad och gosig och älskar att leka och springa runt. Så att se honom såhär får mig att må riktigt dåligt.
Är bara så rädd. Rädd för att veterinären ska ringa och säga att det inte finns något att göra. Rädd. Albin är vår, ingen ska ta honom ifrån oss än!

Alla Vill Ha Hela Världen

Var inne och kollade lite på vårkläder på bla. Monki och just nu önskar jag att jag var rik eller något i den stilen. Skulle åkt in till stan direkt och köpt lite nya fina kläder att ha i vår. Bara det blir fint väder!

VILODAG

Haft en riktig "vilodag", var ledig från skolan så jag var hemma och pluggade som bara den. Prov imorgon och på fredag och en massa andra läxor som ska göras innan nästa vecka.
Mådde bättre i huvudet idag men halsen och förkyldningen håller i så ingen motion idag heller. Börjar känna mig uppblåst på riktigt nu.

Igår bakade jag sockerkakor för att våra hönor värper som bara den så vi ville bli av med lite ägg. Jag har bakat sockerkaka innan men att det var så lätt minns jag inte.

Vår bil försvann idag och hem kom en ny blänkande opel som jag älskar att köra. Den kommer inte stå hemma och skräpa. Hoppas på att få ha den imorgon för att jag bara ha en lektion och sedan är det dag-X men jag måste hem och plugga svenska så jag hinner inte gå på det.

DET SNURRAR I MIN SKALLE

Det blir inte som jag planerat denna veckan heller. Jag känner mig febrig och idag var den värsta dagen på länge. Jag har aldrig varit så yr under mina 19 år. Jag höll på att bli överkörd för att jag inte såg bilen till höger om mig även fast jag kollat noga. Men det är som att varje gång jag svänger på huvudet svartnar det. Höll på att trilla ner för trappan på kristineberg och är glad för att jag hade en så tung väska på ryggen.

Att spela efter små noter en hel dag gjorde inte saken bättre och mitt huvud ville hoppa av kroppen så klockan 12 beställde jag tid på specsavers för en synundersökning nästa vecka. Nästan så man hoppas att det är där felet sitter så man slipper gå vidare och måste komma på vad det är.

Imorgon är jag ledig och ska ta vara på dagen med att plugga och vila upp mig. Om mitt huvud tillåter blir det en joggingtur imorgon istället för idag var ingen bra dag att ge sig ut ensam på.

TA DET MED EN GNUTTA SALT

Motivation, hur får man tillbaka den?

Jag älskar att träna och jag blir sur och tjurig när jag inte får göra det. Men så kommer förkyldningarna och jag får ta det lungt i en vecka och sen är motivationen som bortblåst. Inte minst nu när det är så stressigt i skolan och jag har bokat in för mycket för att hinna eller orka med.

Idag var första dagen på länge som jag orkade ta tag i kosten lite igen. Jag har ätit bra och inte gått upp ett gram men jag har slarvat för mycket och har fått mig att må sämre för att jag blir arg på mig själv. Och när någon kommer fram och säger, ska du verkligen äta det där och kollar på en konstigt då vill man bara kasta maten på tallriken och dra täcket över huvudet.

Men jag tror jag sett allt som en tävling. En tävling mot mig själv som är bra, visst. Men jag har tävlat mot andra. Vill visa dem att jag kan bättre än dig och tar ut mig tills kroppen säger nej och sen tillbaka på ruta noll. Där är jag nu! På ruta noll. Vaknar om nätterna med astma, kan inte ens gå upp för trappan utan att få problem. Jag vet att astman gör det men jag vägrar inse det. Jag valde inte att få astma. Jag vill inte ha astma. Kan inte någon annan stackars männsika i världen få den istället?!

Imorgon ska jag köpa en STOR almanacka och skriva i träningspass så alla kan se och även jag. På så sätt kan jag "tävla" utan att ens tävla. Och så vet jag att folk ser om jag strycker eller fuskar med något.

Skärpning fröken Emilia!

Med kamera och löparskor i högsta hugg.

Beskriver mig ganska bra!

VEM VILL TA STUDENTEN NU?...ALLA!

Idag är en minst sagt jobbig dag på många sätt. Mitt projektarbete börjar gå i nedförsbacke för att det hänt lite saker men jag har mina reservplaner men hoppas att de inte ska behöva tas till.
Motivationen för allt ligger också över stupet och dinglar. Jag vill men orkar inte röra på mig, mycket mat äcklar mig. Det kan bero på den sa*ans huvudvärken jag har dag ut och dag in så idag bestämde jag mig för att boka tid för att kolla synen. Tror inte att det är där felet ligger men någonstans ska man börja.

Ryggen blir sämre för var dag så det måste jag också boka tid för och likaså smärtorna i bröstet på vänster sida. Det hugger till så jag knappt kan andas och kan hålla i sig i flera minuter tills det släpper för en stund. Skulle dock inte förvåna mig om de inte hittar nåt och jag får gå runt och ha ont. Så brukar det tyvärr vara när jag har ont någonstans.

Men nu lite roligare grejer...
1 månad exakt är det kvar till min konsert och 10 veckor till den stora dagen. Jag kommer vara den lyckligaste tjjen i hela Sverige då, om inte Världen och jag ska inte spara på någonting den dagen. Jag pratar naturligtvis om STUDENTEN. Samtidigt är det lite jobbigt att den finns där att längta till, för vägen dit är ganska lång och den vägen vill jag egentligen bara flyga över och få det överstökat så sommaren kan få ta vid.

KOM IGEN VÅREN

Tog datorn och satt mig ute på trappan för att få in lite frisk luft i lungorna. Jag skulle kunna sitta här i timmar och lyssna på fåglarna som kvittrar och vinden som susar i träden. Men jag måste erkänna att det är lite kallt, men det går att lindra lite med hjälp av varmt te.

Igår var en riktig hemmadag. Städade mitt rum från grunden och jag tror inte det varit så fint på länge. Det ekar när man kommer in nu för att alla saker ligger i lådor och det riktigt lyser om rummet. Nu hoppas jag på fler nätter utan astma.

Idag blir det kalas hos kusinerna i staden. Embla fyller 9 år och det ska firas lite, men jag tror faktiskt jag skippar fikat för jag har inte varit ute och rört mig på flera dagar (promenad i förgår) och stoppat i mig lite onyttiga saker som borde få motioneras bort snart. Så om det inte är för mörkt när jag kommer hem blir det nog årets första cykeltur. Tänkte cykeln skulle få sig en vårstädning den också och börja användas flitigt varje morgon till bussen.

Sätter igång lite bra musik och dansar iväg till duschen nu, tjingeling!