Det är tufft att ligga uppe i sängen när Albin ligger nere och gnyr och har ont. Men jag kan inte göra mer än vi gjort och det är bara att hålla tummarna att benet blir bra snart igen! Vår lilla fina Albin, man kan inte tänka sig en gosigare hund med sådan personlighet. Det strålar om honom i vanliga fall men nu ligger han bara där nere och skriker av smärta. Med tårar i ögonen skriver jag detta. Känner mig så otillräcklig. Många som tänker "men det är ju bara en hund". Men för oss är det vår lilla bebis som följer med oss vart vi än går. Varje morgon möter han mig i trappan och viftar på svansen och slickar en godmorgon haha. När man är på toa sitter han utanför och väntar på att man ska komma ut och gosa. Han är alltid glad och gosig och älskar att leka och springa runt. Så att se honom såhär får mig att må riktigt dåligt.
Är bara så rädd. Rädd för att veterinären ska ringa och säga att det inte finns något att göra. Rädd. Albin är vår, ingen ska ta honom ifrån oss än!