Det sämsta bodypump passet jag någonsin kört. Dålig ledare och min kropp...den dog ju. Mina ben gav vika i de sista övningarna och jag fick sådan kramp i mitt högerben att jag var tvungen att skippa afron. Istället åkte jag hem till mormor och morfar för en trevlig pratstund och hämtade lite saker också. Blandannat en väska jag ska ha på balen.
Imorgon hoppas jag på bättre lycka ed träningen och ska se till att äta riktig mat imorgon för jag tror inte jag gjorde det idag. Jag kommer faktiskt inte ihåg.
Nu blir det järntalett och sängen.
måndag 28 februari 2011
DÅLIG KURVA
Två besök på sjukhuset blev det idag. Det första var till blodgivningen, mitt första besök som blodgivare. Nålen var inte så hemsk som mamma lurat i mig och det var bara skönt att sitta där i stolen. Hade en jätte gullig kvinna som tog hand om mig och eftersom jag inte givit blod innan släppte hon mig aldrig med blicken och om hon gjorde det bad hon någon annan av de som jobbade där kolla på mig. Allt gick lätt som en plätt och nästa tid är den 4 juli. Ser fram emot det besöket!
Besök 2 var hos min astma- och allergiläkare Bengt som är helt fantastisk. Det är alltid kul att komma dit men idag var det inte lika kul som annars. Jag blåste jätte dåligt och mina värden var inte alls så bra som de borde vara. När man kollar sina värden blåser man in i en dator genom ett munstycke. På datorn ser man en bild på en brandman och en eld. Meningen är att man ska blåsa så man släcker elden. För ett år sedan ungefär lyckades jag släcka elden men idag var jag inte ens i närheten. Jag har märkt att jag är sämre när jag tränat eller ja, annars med. Men inte så dålig. Inte ens när jag tog medicin och blåste efter det var det bra. Någonting måste göras känner jag!
Och Bengt påpekade även min täppta näsa som egentligen inte är täppt men det låter så. Hoppas på att få ta bort polyperna, och det snart.
För övrigt ska jag på lektion nu och sen blir det efterlängtad träning.
Besök 2 var hos min astma- och allergiläkare Bengt som är helt fantastisk. Det är alltid kul att komma dit men idag var det inte lika kul som annars. Jag blåste jätte dåligt och mina värden var inte alls så bra som de borde vara. När man kollar sina värden blåser man in i en dator genom ett munstycke. På datorn ser man en bild på en brandman och en eld. Meningen är att man ska blåsa så man släcker elden. För ett år sedan ungefär lyckades jag släcka elden men idag var jag inte ens i närheten. Jag har märkt att jag är sämre när jag tränat eller ja, annars med. Men inte så dålig. Inte ens när jag tog medicin och blåste efter det var det bra. Någonting måste göras känner jag!
Och Bengt påpekade även min täppta näsa som egentligen inte är täppt men det låter så. Hoppas på att få ta bort polyperna, och det snart.
För övrigt ska jag på lektion nu och sen blir det efterlängtad träning.
SÖMNLÖS
Efter två timmar i sängen kan jag fortfarande inte somna. Så mycket som far runt i huvudet på damma gång och så är jag så himla sugen på att det ska bli morgon så att jag kan åka till blodgivningen, min läkare och TRÄNA! har varit jätte dålig på lovet och knappt rört mig alls så nu ska jag ta igen det lite.
Imorgon blir det två pass, bodypump och Afro och en rejäl omgång mage.
Nu får jag försöka igen!
Imorgon blir det två pass, bodypump och Afro och en rejäl omgång mage.
Nu får jag försöka igen!
söndag 27 februari 2011
PROJEKTARBETE
Jag går sista året på gymnasiet vilket innebär att jag har projektarbete som tar all min tid, eller ja det känns så iallafall.
Jag valde först att jobba tillsammans med några kompisar. Vi skulle baka, sälja och ge pengarna till cancerfonden. Men jag kände aldrig att jag riktigt ville göra det så jag bytte i slutet av sommaren. Jag valde att arbeta själv och göra något jag alltid drömt om, få hjälpa människor som verkligen behöver det och att få göra det med musik är ett stor plus för musik har hjälpt mig att må bättre i vissa lägen.
Att göra konserten i hemorten Nöbbele var det ingen tvekan om redan från början och nu är datumet spikat. Den 28 april slår vi upp portarna till sockenstugan och intar scenen.
Det är jag, ett litet band, en kör och vår kantor som ska hjälpa till att förgylla kvällen.
Men vilken tid det tar. Jag har arbetat med detta sen i augusti och har långt, långt kvar!
Min tidsplan är lång men varje dag händer det något nytt som gör att man kan klättra upp en pinne på stegen. Alla låtarna är spikade och jag har valt enbart från hjärtat och givetvis tänkt på budskapen i varje låt.
Några låtar jag ska ha med:
Heal the world, We are the world, True colours, You´ve got a friend, Esmeraldas bön och Imagine.
Min faster jobbar på en organisation som heter SOFIA och de jobbar i Sydafrika och Indien bland annat och det var mellan dessa ställen jag valde. Från början var jag fast besluten att ge pengarna till något barnhem i Afrika. Jag vet inte varför jag var så insnöad på Afrika men det är nog just därför att jag älskar det landet och jag vet att många där har det väldigt jobbigt och det skulle vara en dröm att få hjälpa barn där. Men så ändrades planerna och jag funderade mer på att välja Indien för att min faster jobbar med det projektet och vi ska åka dit. Efter att ha ställt mig själv frågan om folk skulle lägga pengar på att plantera träd hellre än att hjälpa barn så var jag fast besluten om att välja barnen.
Det känns så dumt att behöva välja vilka man ska hjälpa och hade jag kunnat hade jag valt varenda land där det finns folk som lider. Min faster visade mig ett ställe som heter Siabhanbili och där ligger ett barnhem med barn som mist sina föräldrar i HIV eller AIDS eller har det själva. Jag vet att jag inte kan hjälpa dessa barnen ur deras helvete men jag kan göra deras tid på jorden en gnutta bättre. Vi har mailat Vidar som är huvudansvarig för Afrikaprojektet och han blev mer än positiv till att jag ville hjälpa dem.
Så nu sitter jag och mailar hit och dit till folk som jag ska få information av. En föreläsning i Järna är bokad på påsklovet och då kommer jag få chansen att träffa Mahlubi, en kille från Sydafrika som varit på barnhemmet flera gånger.
Bilder ska framkallas och affisch ska fixas och tiden den rinner på i en väldig takt.
Att få göra en så otroligt viktig grej som att hjälpa till sporrar mig otroligt och gör att jag vill fortsätta. Jag vet att jag kommer göra detta flera gånger och ett projekt är i full planering redan nu.
Det finns inget finare än att hjälpa andra om ni frågar mig!
Jag valde först att jobba tillsammans med några kompisar. Vi skulle baka, sälja och ge pengarna till cancerfonden. Men jag kände aldrig att jag riktigt ville göra det så jag bytte i slutet av sommaren. Jag valde att arbeta själv och göra något jag alltid drömt om, få hjälpa människor som verkligen behöver det och att få göra det med musik är ett stor plus för musik har hjälpt mig att må bättre i vissa lägen.
Att göra konserten i hemorten Nöbbele var det ingen tvekan om redan från början och nu är datumet spikat. Den 28 april slår vi upp portarna till sockenstugan och intar scenen.
Det är jag, ett litet band, en kör och vår kantor som ska hjälpa till att förgylla kvällen.
Men vilken tid det tar. Jag har arbetat med detta sen i augusti och har långt, långt kvar!
Min tidsplan är lång men varje dag händer det något nytt som gör att man kan klättra upp en pinne på stegen. Alla låtarna är spikade och jag har valt enbart från hjärtat och givetvis tänkt på budskapen i varje låt.
Några låtar jag ska ha med:
Heal the world, We are the world, True colours, You´ve got a friend, Esmeraldas bön och Imagine.
Det känns så dumt att behöva välja vilka man ska hjälpa och hade jag kunnat hade jag valt varenda land där det finns folk som lider. Min faster visade mig ett ställe som heter Siabhanbili och där ligger ett barnhem med barn som mist sina föräldrar i HIV eller AIDS eller har det själva. Jag vet att jag inte kan hjälpa dessa barnen ur deras helvete men jag kan göra deras tid på jorden en gnutta bättre. Vi har mailat Vidar som är huvudansvarig för Afrikaprojektet och han blev mer än positiv till att jag ville hjälpa dem.
Så nu sitter jag och mailar hit och dit till folk som jag ska få information av. En föreläsning i Järna är bokad på påsklovet och då kommer jag få chansen att träffa Mahlubi, en kille från Sydafrika som varit på barnhemmet flera gånger.
Bilder ska framkallas och affisch ska fixas och tiden den rinner på i en väldig takt.
Att få göra en så otroligt viktig grej som att hjälpa till sporrar mig otroligt och gör att jag vill fortsätta. Jag vet att jag kommer göra detta flera gånger och ett projekt är i full planering redan nu.
Det finns inget finare än att hjälpa andra om ni frågar mig!
lördag 26 februari 2011
LATIS
Jag behöver en nystart, komma bort lite och ta det lungt. Har så mycket som snurrar i huvudet att jag bara sätter mig ner och gör absolut ingenting. Men jag har visserligen fått mycket projektarbete gjort och det är skönt att spärren äntligen släppt och det händer saker varje dag.
Imorgon ska jag skriva om mitt projekt och det lär ta upp hela bloggen för så mycket är det just nu.
För övrigt går träningen jätte dåligt för att jag kännt mig dålig några dagar nu, ont i magen. Och så är jag en aning lat, tyvärr. Men imorgon ska jag skärpa mig och ge mig fan i att fixa detta. Ska skriva en stor lapp och sätta upp i rummet för att vara på mig själv. Nu du Emilia!
Imorgon ska jag skriva om mitt projekt och det lär ta upp hela bloggen för så mycket är det just nu.
För övrigt går träningen jätte dåligt för att jag kännt mig dålig några dagar nu, ont i magen. Och så är jag en aning lat, tyvärr. Men imorgon ska jag skärpa mig och ge mig fan i att fixa detta. Ska skriva en stor lapp och sätta upp i rummet för att vara på mig själv. Nu du Emilia!
torsdag 24 februari 2011
TRIST INLÄGG
Sitter i en liten sporthall i ingelstad och kollar på fotboll. Det är mina systrar som spelar, tyvärr i olika lag så vet knappt vem man ska hålla på. Blev sugen på att ut och gå så ska nog försöka få tag i någon som också vill!
FRÅN 21 FEBRUARI
Här kommer lite bilder från i måndags när hela familjen satt och åt gott tillsammans. Vi lekte och hade mysigt till klockan nio på kvällen. Fick tyvär ingen bild på efterrätten för att alla åt upp den så snabbt men man får se det från den ljusa sidan, det var gott!
Denna gången fick endast halva familjen vara med på bild men jag tror inte de lider av det om jag känner dem rätt haha. När jag ändå visar upp min familj kan jag berätta att mina syskon är trillingar och vips där fick jag två läsare till!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)